Inträttandet av ett Statens Hjärnverk AB.
När nu firma Borg & CO har köpt in Invesmentbanken Carnegie är det dags att gå vidare.
Nästa steg är att köpa in Volvo och SAAB.
Inköpspriset är lågt. Vad som kostar är att hålla dessa bolag. Utan åtgärder för att datera upp och utveckla företaget krävs i storleksordningen 3 miljarder kronor per år, bara för SAAB. Lägg till anpassning till marknaden så blir kostnaden under de närmaste 5 åren i intervallet 30-40miljarder kronor. Det är bara för SAAB.
För Volvo ser läget lite anorlunda ut. I år blir förlusterna cirka 8 miljarder kronor. Nästa år kanske förlusten ligger mellan 4-5 miljarder kronor. För Volvos del blir investeringen inklusive uppgraderingar mellan 50-70 miljarder kronor.
Total investering för det nya bolaget Statens hjärnverk blir melan 80-110 miljarder kronor under fem år eller 16-22 miljarder per år. Ändå har vi ingen kunskap om vad marknaden säger om dessa bilar.
Nu vaknar ledare i länder med föråldrade och förstelnade strukturer. Angela Merkel ser att det finns möjlighet att investera i Opel. I Frankrike vaknar Sarkozy. Renault och Pegout ska få friska franska skattepengar.
Här i Sverige kommer andra branscher att vakna.
Ta dagstidningarna som exempel. DN söker nu presstöd.
Ett förstatligande av hela sektorn borde ligga i linje med Sahlins idéer. Det finns många kvalificerade journalister som riskerar jobbet. Statens hjärnverk AB är lösningen. Här talar vi faktiskt bara om några miljarder per år för en hel bransch. Rena reapriset.
Om vi tittar på marknden manar det till eftertanke. På lång sikt, fram till år 2050 finns det en stor till växt. Vi talar om en möjlig bilpark på jorden som omfattar 3 miljarder bilar, enligt tidningen the Economist.
Tillbaka till Sahlins förslag. Vilken typ av bilar kommer att efterfrågas?
Tillväxen ligger på marknader som Kina och Indien. Bilpriserna kommer att ligga mellan 2.500-5.000 US dollar. Där har inte västerlandet speciellt stor kompetens, med några få undantag. En 2000 talets Henry Ford är sannolikt Ratan Tata. Ledare för Tata koncernen som introducerar världens billigaste serieproducerade bil, Tata Nano.
Miljöbilssegmentet har en framtid. Där kan europeiska bilar ha en konkurrensnisch.
Det finns andra möjligheter.
Om Sverige satsar på 80-110 miljarder extra på transportsektorn finns det andra projekt som staten har bättre kompetens på. Sverige borde i stället satsa på infrastrukturen för höghastighetståg. Här skulle Sverige kunna skruva upp ambitionsnivån. De nya tågen bör gå i 400 km i timmen i stället för de planerade 300 km/timmen. Då skulle sträckan Göteborg-Stockholm ta cirka 1,5 timme. Resan från Stockholm till Malmö skulle gå på strax under två timmar. En investering som skulle höja Sveriges konkurrenskraft.
Sist och slutligen vilken managementfilosofi kommer det nya bolaget att ha?
Vi har sett exempel på hur staten sköter detta. Mikael Ericsson, vd på Carnegie har genom sitt bristande ledarskap skapat en förlust på cirka 1,2-1,4 miljarder.
Vad gör staten när man äger bolaget? Uttalar sitt stöd för vdn och låter honom sitta kvar. Trots att allt väsentligt av förlusten uppkommit under hans brist på ledarskap. Det blir som att göra Clark Olofsson till generaldirektör för kriminalvårdverket på grund av hans djupa kunskaper om Svensk kriminalvård.
Det finns risk för att dåliga ledare kommer att styra Sveriges bilindustrier. Marknaden är den som är bäst på att bedöma riskerna inom industrin. Staten har egna bekymmer som kräver politisk ledarskap.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar