Den frågan ställs på sin spets i en artikelduell i Svenska Dagbladet mellan miljöpartisterna Yvonne Ruwaida; Yvonne Blombäck, Raymond Wigg och Emilia Högberg å ena sidan, länk och centerpartisterna Gustav Andersson och Per Ankersjö å andra sidan, länk, länk.
Miljöpartisterna sätter likhetstecken mellan bilen, bilisten och miljöboven.
Centerpartisterna däremot har en bild av bilisten som både ond och god.
Med miljöpartisternas syn på bilisten blir det därför både acceptabelt och god miljöpolitik att försvåra maximalt för den onda bilen och den onda bilisten. I sin yttersta konsekvens innebär miljöpartiets politik att Stockholms innerstad inte ska ha en enda parkeringsplats och infartsvägarna ska vara enfiliga. Först då blir det tillräckligt komplicerat för den onde bilisten att använda sitt onda verktyg. Det enda goda verktyget är ju enligt miljöpartisterna kolleketiva trafikmedel.
Jag tror inte att väljarna vill ha en miljöpolitik som leder åt det hållet. Miljöpolitiken måste ha som utgångspunkt den entreprenöriella människan och samhället. Det är det den som har verklig möjlighet att göra rationella val. Det är klart att då blir verkligheten mera komplex än den som miljöpartiet vill mana fram.
Jag menar att politiken måste skapa förutsättningar för:
Människan att välja mellan att bli bilist eller kollektivtrafikresenär. Då krävs det att kollektivtrafiken är så bra att den utgör ett reellt val. Här kan politiken skapa förutsättningar för reella val. Det sker bland annat genom en klok utbyggnad av infrastrukturen och satsningar på kvalitén i kollektivtrafiken.
Att människan ska kunna att välja typ av fordon; bränslesnålt eller bränsletörstigt, fossilt drivet eller drivet med förnyelsebara energikällor, bil eller cykel osv. Här kan politiken också underlätta rationella val genom att skapa incitamentsstrukturer för detta.
Att de trafikleder som planeras och genomförs har en logisk och rationell miljöprägel oavsett om de är avsedda att fungera på väg eller spårbundet. Det skapar förutsättningar för människan att förstå och kunna acceptera de "större" besluten och själv kunna understödja med de många "mindre" besluten.
Att som miljöpartiet enbart arbeta med piskan tillhör en syn på människan som jag har svårt att dela. Den passar bättre i ett totalitärt samhälle. Då skapas också en besvärlig koppling mellan god miljöpolitik och det stora samhället. Det vinner inte miljöfrågorna på långsiktigt
Ett entreprenöriellt synsätt, där politiken skapar förutsättningar för reella val skapar också förutsättningar för tillväxt. I grunden ligger där en syn på människan som förmögen att fatta goda beslut för sig själv och för helheten. Då förenar man det lilla samhället med de mångas små insatser. Då blir resultatet stort. Då skapas en varaktig god miljö.
Bilen skapar för många människor en frihetskänsla som inte kan lagstiftas bort. Däremot kan politiken skapa attraktiva alternativ och skapa förutsättningar för klimatneutrala bilar. Den egna bilen ingår i den lilla människans privata sfär. Det kan inte politiken ta ifrån människan.
Vilket samhället vill du ha?
Vilken miljö vill du ha?
Du gör valet.
Andra bloggar: Per Ankersjö, Andersson på Kungsholmen, Centerpartiet på Kungsholmen, Love, Peace & Capitalism, Oscar Fredriksson,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar