"Det är således inte resursbrist som är problemet utan hur resurserna används. Man måste rentav misstänka att myten om resursbristen blir till ett alibi i problemkommunerna och för- lamar skolutvecklingen. Några av de åtgärder som måste till för att komma till rätta med de allt sämre prestationerna och de allt större och oförklarade skillnaderna är följande.
•Bättre kontroll, styrning och uppföljning på alla nivåer och på tidiga stadier. Mätbara kunskapsmål måste formuleras av kommunerna, som tillsammans med skolledningarna också måste följa upp om målen nås.
•Lärarnas tid med elev måste öka. Läraravtalet bör reformeras så att lärarna är mer tid i skolan. På det sättet kan elever som släpar efter få mera stöd. De bästa skolorna har tidseffektiva samarbeten för förberedelse av lektioner, mindre byråkrati, och smartare it-användning.
•Satsa på lärarkvalitet istället för lärarkvantitet. Forskning visar entydigt att kvalitén på lärarna har större betydelse för elevernas resultat än mängden resurser som sätts in i skolan. För att kunna locka de bästa förmågorna till läraryrket krävs dock högre och mer individuellt satta löner även om det sker till priset av en lägre lärartäthet."
På enkel svenska är det som så ofta: det verkningsfulla är relationer och fungerande sådana. Stödfunktionerna ska möjliggöra en ökning av relationstiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar