Hoten mot det fria internet

I dag presenterade cirkusdirektör Thomas Bodström ett extranummer i den politiska manegen. Cirkus Opportunismus presenterade förslaget om slopad FRA-lag. Vad förslaget egentligen innebär i praktiken är oklart. Motivet till att förslaget presenteras är däremot kristallklart. Det gäller att erövra en eller två procentenheter för socialdemokratin.

Samtidigt kritiserar försvarsminister Tolgfors de rödgrönas förslag på fel grunder, länk. Folkpartisten och ledamoten av justitieutskottet Johan Pehrsson gör följande uttalande: "Jag beklagar detta. Det vore väldigt olyckligt att sätta Sverige i ett läge där vi saknar tillgång till signalspaning som behövs för att skydda den svenska demokratin och vårt samhälle"

Rick Falkvinge ställer i en bloggpost indirekt frågan om vi behöver mer övervakning eftersom vårt samhälle har blivit mera farligt, länk. Han jämför säkerhetsläget under 1980-talet med idag. Lever vi i en farligare värld i dag är då?

Jag är benägen att hålla med Falkvinge om att samhället trots allt är säkrare i dag. Rick resonerar så här: "Det värsta som kan hända idag är att några knäppskallar spränger sig själva i luften på en buss på andra sidan kontinenten. Visst, det är dåligt, men det spelar liksom inte i närheten av samma division som att världen kunde upphöra existera över natten, och hur närvarande skräcken var hela tiden för att någon krigshök, eller något misstag, skulle utlösa undergången."

Det samhälle vi lever i dag jämfört med 1980-talet har en virtuell dimension. Den kallas inte sällan internet, men är egentligen mycket mer. Den har att göra med alla de elektroniska fotspår vi lämnar efter oss.

I en ledare i förra veckans nummer av the Economist pekar man på några av hoten mot internet och det virtuella samhället, länk.

I ledaren talar man om fyra stora hot. Man talar om:

"The first is national. China’s “great firewall” already imposes tight controls on internet links with the rest of the world, monitoring traffic and making many sites or services unavailable. Other countries, including Iran, Cuba, Saudi Arabia and Vietnam, have done similar things, and other governments are tightening controls on what people can see and do on the internet.

Second, companies are exerting greater control by building “walled gardens”—an approach that appeared to have died out a decade ago." The Economist talar om hur Facebook, Google och Apple stänger in oss.

Det tredje kommersiella hotet mot friheten på internet är enligt the Economist: "there are concerns that network operators looking for new sources of revenue will strike deals with content providers that will favour those websites prepared to pay up."

Det fjärde hotet står regeringarna före enligt the Economist: "Restrictions imposed by governments are more troubling, and harder to deal with. There is not much that outsiders can do about China’s great firewall. But Western governments can at least set a good example. Australia’s plan to build a Chinese-style firewall in an effort to block child pornography and bomb-making instructions, for instance, is daft and should be scrapped. It will be easy to evade, and traditional law-enforcement approaches are a better way to handle such problems than messing with the internet’s plumbing."

Dessutom är statliga åtgärder som kartlägger medborgarna ett sätt att skapa en ny elektronisk mur. Det verkar som om många stater vill kartlägga medborgarnas varenda steg. I all sin absurdhet är det som om alla skulle tvångsvis utrustas med gps när de gick ut i skogen.

I grund och botten måste vi ställa oss frågan vilket samhälle vi har och vilka krav det ställer på övervakning av oskyldiga medborgare. Dessutom måste vi ställa oss frågan vilket samhälle vi vill ha. Hoten mot friheten på näten kommer från två håll både från de kommersiella aktörer och från storebror.

Dessa hot mot friheten måste diskuteras djupare. Slutsaten måste enligt mig bli att friheten stärks och inte ännu mer beskärs.