Viss finns det politiska utmaningar. Hur skapar man en uthållig och framgångsrik miljöpolitik?
Är det med det så kallade miljöpartiet eller med centerpartiet - miljöpartiet original?
Maria Wetterstrand blev i många avseenden svaret skyldig i går. Där håller jag verkligen med Per Ankersjö, som också kommenterat duellen mellan Olofsson och Wetterstrand, länk. En uthållig och framgångsrik miljöpolitik måste ha sin utgångspunkt i fria val. Den rödgröna approachen med att staten vet bäst, fungerar bara under en kortare tid. Marknaden är den bästa miljökämpen. Statens roll är att skapa ett ramverk och i viss mån stötta bra beteenden.
Miljöpartiet har svikit miljöfrågan genom att inte erkänna marknaden som överlägsen saneringsmekanism. För det är väl inte så att regeringsmakten var mera intressant än det långsiktiga målet en bättre miljö?
En nyhet är annars att vänsterpartiet verkar ha fått ett oväntat intresse för marknadskrafterna i form av olika typer av underhållning, länk. Vänstern valde det lättklädda. Arrangemanget var en samarrangemang mellan ABF, vänstern och Gula villan i Järna. Samtidigt är väl reportaget i Aftonbladet också en signal om att kvällspressen inte kan hålla kvar fokus på de politiska frågorna.
Under rubriken surt sa räven om rönnbären har några socialdemokratin närstående journalister, länk, börjat anklaga media för att ha förstört Mona Sahlins chanser att bli statsminister, länk.
Allt ska vara en konspiration från borgerligt håll. Inför denna intellektuella prestation framstår författaren/arna av detta som i det närmaste perceptionsbefriade. Det är faktiskt Mona Sahlin som gjort jobbet. Media har bara beskrivit det.
Vad gäller den ekonomiska politiken har inte höjda skatter några positiva dynamiska effekter, länk. Att Mona Sahlin och Maria Wetterstrand tillåtit Lars Ohly att driva vision mot ett extremt högskattesamhälle med fokus på extra uttag i storstäderna förvånar. Däremot är det inte svårt att förstå väljarnas reaktion.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar