Hänt i Värmdö
Utbildningsstyrelsens ordförande Max Ljungberg har av bloggen tilldelats namnet "lemuren". Det har inte bara med att Ljungberg precis som de vanliga lemurerna gillar att bada.
Han gillar precis som sina kollegor från apsläktet att markera revir.
Sist men inte minst tillhör han och de andra "lemurerna" en utrotningshotad art.
Ljungberg tillhör miljöhippiena. De som gick in i partiet och kände sig utanför. Inte som en del av det politiska etablissemanget. På många sätt upplevdes dessa "hippies" som uppfriskande i det politiska livet.
De som riskera att utplåna arten lermuer är människan.
I "Lemuren" Ljungbergs fall är det hans egen resa från egenupplevd hippie till maktens man som utgör hotet. Utan att han själv märkt det har håret fått den styrandes drag. Från att ha gått över gränsen med frisyr och klädsel markerar han numera att han vet var gränsen ligger utan att passera den. Det är en maktdemonstratation, om än diskret. På så sätt har han som många av 1968 år generation utan att märka det gått från utförskap till att vara i maktens centrum." Lemuren" är bevars vice borgmästare och ordförande i en av Värmdö kommuns viktigaste nämnder.
Omgivningen har märkt det. "Lemuren" Ljungberg har förmodligen upptäckt det senare.
Han förväntas numera vara den vuxne. Som vice borgmästare kan han mästra. Däremot kan han inte längre säga att slagsmålet började med att han slog tillbaka.
Därför var det tragiskt att Ljungberg polisanmälde ett antal förhållanden som han rimligen borde insett aldrig skulle leda till en polisundersökning. Han pekade ut ett antal medborgare som förbrytare.
Kanske funderade han inte på sin roll som maktens man i situationen.
Nu gick Ljungberg i situationen från att vara lemur till buffel. Lemuren gick från att vara en lite smula execentiskt till att upplevas som hotfullt bufflig. Hans syften med anmälan kunde ifrågasättas.
Mycket riktigt har nu bloggen nåtts av uppgifterna om att "Lemuren" själv blivit polisanmäld.
-Ja, ni anar varför.
Vice borgmästaren har upplevts som hotfull. Bloggen har ingen aning om det finns grund för anmälan eller ej.
I Lemurens eget fall kom anmälan in och lades ned med vändande post, länk. Det tyder inte på att poliserna behövde fundera. Det är möjligt att de funderade, men inte på om något brott var begånget.
Nu har tonläget höjts. Förmodligen väntar ytterligare anmälningar på Ljungberg. Då gäller det om han lagligt kunde hindra ljud- och bildupptagning.
Ansvaret för det höjda tonläget vilar inte bara på de medborgerliga fridstörarna.
Det vilar minst lika mycket och förmodligen en smula mer på en numera ganska mäktig lemur och hans vice ordförande.
Nu krävs det mod och mognad av politikerna.
Mera öppenhet och bättre processer lägger grunden för det.
Värmdös politiker kan inte göra som Bertolt Brecht skrev: om politikerna inte är nöjda med folket får man byta ut det.
Utbildningsstyrelsens ordförande Max Ljungberg har av bloggen tilldelats namnet "lemuren". Det har inte bara med att Ljungberg precis som de vanliga lemurerna gillar att bada.
Han gillar precis som sina kollegor från apsläktet att markera revir.
Sist men inte minst tillhör han och de andra "lemurerna" en utrotningshotad art.
Ljungberg tillhör miljöhippiena. De som gick in i partiet och kände sig utanför. Inte som en del av det politiska etablissemanget. På många sätt upplevdes dessa "hippies" som uppfriskande i det politiska livet.
De som riskera att utplåna arten lermuer är människan.
I "Lemuren" Ljungbergs fall är det hans egen resa från egenupplevd hippie till maktens man som utgör hotet. Utan att han själv märkt det har håret fått den styrandes drag. Från att ha gått över gränsen med frisyr och klädsel markerar han numera att han vet var gränsen ligger utan att passera den. Det är en maktdemonstratation, om än diskret. På så sätt har han som många av 1968 år generation utan att märka det gått från utförskap till att vara i maktens centrum." Lemuren" är bevars vice borgmästare och ordförande i en av Värmdö kommuns viktigaste nämnder.
Omgivningen har märkt det. "Lemuren" Ljungberg har förmodligen upptäckt det senare.
Han förväntas numera vara den vuxne. Som vice borgmästare kan han mästra. Däremot kan han inte längre säga att slagsmålet började med att han slog tillbaka.
Därför var det tragiskt att Ljungberg polisanmälde ett antal förhållanden som han rimligen borde insett aldrig skulle leda till en polisundersökning. Han pekade ut ett antal medborgare som förbrytare.
Kanske funderade han inte på sin roll som maktens man i situationen.
Nu gick Ljungberg i situationen från att vara lemur till buffel. Lemuren gick från att vara en lite smula execentiskt till att upplevas som hotfullt bufflig. Hans syften med anmälan kunde ifrågasättas.
Mycket riktigt har nu bloggen nåtts av uppgifterna om att "Lemuren" själv blivit polisanmäld.
-Ja, ni anar varför.
Vice borgmästaren har upplevts som hotfull. Bloggen har ingen aning om det finns grund för anmälan eller ej.
I Lemurens eget fall kom anmälan in och lades ned med vändande post, länk. Det tyder inte på att poliserna behövde fundera. Det är möjligt att de funderade, men inte på om något brott var begånget.
Nu har tonläget höjts. Förmodligen väntar ytterligare anmälningar på Ljungberg. Då gäller det om han lagligt kunde hindra ljud- och bildupptagning.
Ansvaret för det höjda tonläget vilar inte bara på de medborgerliga fridstörarna.
Det vilar minst lika mycket och förmodligen en smula mer på en numera ganska mäktig lemur och hans vice ordförande.
Nu krävs det mod och mognad av politikerna.
Mera öppenhet och bättre processer lägger grunden för det.
Värmdös politiker kan inte göra som Bertolt Brecht skrev: om politikerna inte är nöjda med folket får man byta ut det.
1 kommentar:
Briljant!!
Skicka en kommentar